Kan Guds evangelium tappa sin glans, sin storhet? Egentligen inte eller snarare: absolut inte!
Men om vi formulerar om det: vad håller på att hända med evangeliet i Sverige? Då är frågan betydligt mer öppen.
Det finns en hel del som talar just för att evangeliets storhet håller på att flagna i vårt land. Fem punkter som pekar i denna riktning.
1. Sedan 1950- och 1960-talet har det fram tills nu pågått en bekvämlighetens revolution i västvärlden. På samma gång: vårt sätt att ta emot information har förändrats på djupet – från papper till skärm. Frestelsen har varit att förytliga evangeliet. Svaren från oss kristna på livets stora frågor har blivit för enkla, för snabba; håller inte inför en prövning mot en karg verklighet, egentligen inte heller mot Bibeln. Se bilaga – Bekvämlighetens revolution.
2. På 1990-talet reagerade flera av oss som är väckelsens barn mot detta förytligande. Sorgen är dock att vi i första hand inte gick tillbaka till våra rötter – folkväckelsen. Dessa, 1800-talets läsare, som sökte i de heliga orden till dess att evangeliet började brinna i dem. Nej, vi sökte i stället bland (vissa) kyrkofäder, ökenfäder och mystiker. Och vi fann en del gott i dess spår, men också det vi måste ställa oss undrande inför. Bakvägen kom det in en än större individualism, vissa svåra postmoderna tankar samt denna tids modepsykolog, C G Jung. Vi sökte oss till det andliga bortom orden. Se bilaga – Tveksamma vänner i öknen.
3. Under de båda första punkternas inflytande har två centrala delar, för att inte säga avgörande delar i evangeliet, mer eller mindre tonats ner jämfört med hur det var under folkväckelsens dagar: domen och historiens final. Ja, det är två erkänt svåra delar. Men om evangeliet ska få lysa i hela sin härlighet måste vi genom bön, mycket kärlek till vår Herre och våra medmänniskor åter söka orden för dessa två storheter i evangeliet.
4. I takt med att evangeliet har flagnat bland oss är det svårt att inte se att evangelisationsivern, missionsivern har falnat jämfört med hur det fortfarande var när jag växte upp på 1970-talet. Frida Park, ledarskribent på Dagen, menade i krönika att det har gått så långt idag att vi som kristna frestas att lyda ett elfte budord: ”Du skall icke missionera.”(1.)
5. Svenska Kyrkans tidning skriver:
Det fattas ett levande samtal om hur viktig Kristus är för kristendomen, i vad mån Jesus Kristus förkunnas i dag och vilken Kristus som förkunnas.(2.)
I den stora undersökningen om varför ungdomar lämnar frikyrkan - Kristen tro på glid? skriver Ulrik Josefsson och Fredrik Wenell:
Ett annat kännetecknande drag för den tidiga frikyrkliga väckelserörelsen var dess centrering på Jesus. Omvändelsen handlade om att bli frälst av Jesus och till honom. I de intervjuer som genomförts inom ramen för den här studien är Jesus påtagligt frånvarande.(3.)
Som en kontrast till dessa två citat, låt oss stanna upp inför vad teologen Per-Axel Sverker skriver sin bok om John Stott:
Den första frågan gäller om församlingens förkunnelse och praxis
stämmer med uppenbarelsen i Jesus Kristus, omvittnad i Skriften. Vad är
det kristna evangeliet? Hela den kristna församlingens identitet hänger
på den frågan.(4.)
Så långt dessa fem punkter.
Om det stämmer att evangeliet flagnar ibland oss.
Vad gör vi?
Christer Svensson
Lärare och författare
_________
Vill du dela tankar kring frågan om att evangeliet flagnar - se denna länk.
Fotnoter
1. https://www.dagen.se/ledare/2022/01/14/vaga-predika-jesus-for-dina-barn/
2. https://www.kyrkanstidning.se/teologi/vem-sager-vi-att-han-ar
3. https://altutbildning.se/wp-content/uploads/2022/10/10-kristen-tro-pa-glid-2022-ips-forapporter-e-bok.pdf, s. 14.
4. Per-Axel Sverker, Frälsningens ord till förändringens värld, 2021, s. 377. Per-Axel Sverker skriver detta, delvis med tankar hämtade från teologen Daniel Migliore.
Copyright © Yada förlag
